Förlovningen med stort F

Jag måste bara få blogga lite om det här. Alltså jag ska inte kommentera själva förlovningen speciellt mycket, utan sociala aspekter hellre.

Eller först och främst grattis till de unga tu. Kan inte vara lätt att på detta sätt förkunna sin förlovning. Det var ju en aaaning stelt. Men jag är lycklig för det är en saga för mig. Jag trodde långt inom mig att det här kanske inte skulle komma att bli så, men de fick varandra till slut. Och ingen blir ju så rörd av lyckliga slut som jag. Visst det kanske vore nice om folket inte stod för bröllopet utan att de faktiskt kunde betala för det själva med tanke på att de kunde ha bra inkomst (om det nu vore så att de fick ha jobb - och förresten varför får de inte det? Man är rädd att de ska tjäna pengar på att vara kungligheter, men ursäkta: vad gör det, om vi svenskar slipper betala en avsevärd summa skatt?) Jaja. Det här var i alla fall en mycket fin ljusglimt i alla kriser som vi befinner oss i.

http://www.youtube.com/watch?v=z7fMsvsZe_c

Men nu till det jag ville säga: Är det bara jag eller är den här videon tragisk? Pappa Kungen kallar inte sin dotter för dotter när han berättar att hon ska gifta sig, hon är Kronprincessan. Och Mamma Drottningen läser innantill i stort sett alltihopa. Införlovade sonen Daniel kallar sina svärföräldrar för Kungen och Drottningen - men Victoria (!) hon talar med hjärta och ärlighet och kallar sin mamma och pappa för MAMMA och PAPPA! Jag blev nästan tårögd för hon gjorde det med en sorts menande ton. Det blev inte så stelt och inövat som de andra. Det kändes konstlat och som om de inte menad det. Isch.... jag skulle inte vilja ha det så om jag förlovade mig. Hoppas hoppas hoppas att de är mer inofficiella när kamerorna är avstängda. För annars vore det jobbigt jobbigt jobbigt att vara princessa. Men oj vilket drömbröllop de kommer få.